Skriver inte så mycket,
läser desto mer. Som det här av Johan Ehrenberg, om det som händer i världen, eller det här av Patricia Lorenzoni, om Nawal El Saadawi, eller Maria-Pia Boëthius, när hon tänker kring ett brev av Tomas Tranströmer hennes pappa en gång fick:
“Min idé har länge varit att människor är mycket bättre än sitt rykte och när jag ser det hända igen och igen, Flower-Power- rörelsen på 60-talet, 1968-upproret och feminismens framfart, Attack, Social Forum; alltihop kopplat till dagens Tahirtorg och Occupy Wall Street eller Syntagmatorget i Aten blir jag helt lycklig. Överbyggnadens makt är praktiskt taget oslagbar men ändå inte; människorna ger sig inte! I varje tid som jag levt har kamikazerörelser satt sig upp mot makten och istället för att gå under förändrat världen. Det är människors förmåga och vilja att bry sig om andra som återuppstår, gång på gång, fast makten vill intala oss att vi bara ska bry oss om oss själva.”
Eller den här sidan som är full av berättelser av de som demonstrerar på Wall street.
Och nånstans känns det ok att andas lite nu. Eller hålla andan inför allt det som sker.
