Respekt, ömsesidighet,
värdighet, helhetssyn. Mjukhet, empati, medmänsklighet. Självrannsakan. Insikt. Komplexitet, kunskap, ödmjukhet. Alla dessa gammalsvenska ord som ger oss något blank i ögonen när vi hör dem. Så sällan, så sällan hör man dem numera. Eller så kan vi ju fortsätta prata om offer tex. Man är ett offer om man blir utsatt för ett brott eller övergrepp. Det är tex betydligt vettigare att gå till polisen och anmäla om man blir rånad än att tappert hävda att man “inte är ett offer”. För vem ska man vara så duktig liksom? Vem tjänar på det? Eller hat. Så enkelt att hata den som är ansvarig för sina handlingar, som den ju är. Och då slipper vi ju se på oss själva, vi som alla utgör det samhälle vi lever i. Att se att det är vi som är samhället, varenda liten en av oss med makt att påverka, för jo, den har vi varenda liten en, en del mer än andra, men alla har vi makt, och vi kan växa av att påverka, för det gör man. Och vi kan välja att hata mindre, bara för att. Vi kan välja värme. Istället för girighet och feghet kan vi välja gemenskap, trygghet och tillit. Det kostar faktiskt mindre att lita och försöka inge förtroende genom att uppträda pålitligt än att vara misstänksam. Är iallafall min erfarenhet.
