fin låt…
Skriver inte så mycket,
läser desto mer. Som det här av Johan Ehrenberg, om det som händer i världen, eller det här av Patricia Lorenzoni, om Nawal El Saadawi, eller Maria-Pia Boëthius, när hon tänker kring ett brev av Tomas Tranströmer hennes pappa en gång fick:
“Min idé har länge varit att människor är mycket bättre än sitt rykte och när jag ser det hända igen och igen, Flower-Power- rörelsen på 60-talet, 1968-upproret och feminismens framfart, Attack, Social Forum; alltihop kopplat till dagens Tahirtorg och Occupy Wall Street eller Syntagmatorget i Aten blir jag helt lycklig. Överbyggnadens makt är praktiskt taget oslagbar men ändå inte; människorna ger sig inte! I varje tid som jag levt har kamikazerörelser satt sig upp mot makten och istället för att gå under förändrat världen. Det är människors förmåga och vilja att bry sig om andra som återuppstår, gång på gång, fast makten vill intala oss att vi bara ska bry oss om oss själva.”
Eller den här sidan som är full av berättelser av de som demonstrerar på Wall street.
Och nånstans känns det ok att andas lite nu. Eller hålla andan inför allt det som sker.
En klok liten film.
Film: Man kan våldtas. Av Freja Höjeberg. Se den. Tar bara några minuter.
Respekt, ömsesidighet,
värdighet, helhetssyn. Mjukhet, empati, medmänsklighet. Självrannsakan. Insikt. Komplexitet, kunskap, ödmjukhet. Alla dessa gammalsvenska ord som ger oss något blank i ögonen när vi hör dem. Så sällan, så sällan hör man dem numera. Eller så kan vi ju fortsätta prata om offer tex. Man är ett offer om man blir utsatt för ett brott eller övergrepp. Det är tex betydligt vettigare att gå till polisen och anmäla om man blir rånad än att tappert hävda att man “inte är ett offer”. För vem ska man vara så duktig liksom? Vem tjänar på det? Eller hat. Så enkelt att hata den som är ansvarig för sina handlingar, som den ju är. Och då slipper vi ju se på oss själva, vi som alla utgör det samhälle vi lever i. Att se att det är vi som är samhället, varenda liten en av oss med makt att påverka, för jo, den har vi varenda liten en, en del mer än andra, men alla har vi makt, och vi kan växa av att påverka, för det gör man. Och vi kan välja att hata mindre, bara för att. Vi kan välja värme. Istället för girighet och feghet kan vi välja gemenskap, trygghet och tillit. Det kostar faktiskt mindre att lita och försöka inge förtroende genom att uppträda pålitligt än att vara misstänksam. Är iallafall min erfarenhet.
“Om en mann kan vise så mye hat, tenk hvor mye kjærlighet vi alle kan vise sammen.”
AUF-tjej. citerat av Jens Stoltenberg
Filosofi
Hittade den här på Skumrasks blogg. Helt klart sevärd.
Något som gör mig ledsen
tänk att det finns människor som tror på det goda än.
Lyssna på sommar i P1 med Gustaf Hammarsten. Det föll en liten glädjetår på min kind, faktiskt.
ö d m j u k
Mjuk, mjukare, mjukast är min nya konfliktlösningsmetod. Var jag inte så rädd för att verka påflugen skulle jag kramas mer också. Långsamt får jag en känsla av fred och värme som stannar längre för varje gång; antivåld gäller verbalt också, tänker jag, vilket jag en tid glömt att praktisera, men från nu tänker jag praktisera det hela tiden. Aldrig slå tillbaka. (Det finns stunder när man måste just det, men inte just jag, just nu) Anfall må vara bästa försvar, men nu är nog faktiskt kriget över. Iallafall mitt verbala. Iallafall mitt mot mig själv; allt jag gömde som andra fördömde. Jag vägrar vara rädd för andras påhopp. Så länge som jag är fredlig kommer folk att lära sig det.
